2010-01-26 18:17:00

Hyllningsvers till en krustistel.

Genom furornas snötyngda grenar
kastar solen sina strålar som eldröda spjut.
Genom snötäcket i dikes renen
sticker en krustistel upp sina torra stjälkar,
nu överdragna med rimfrostens vitgnistrande
diamanter.
Vacker in i döden minner du om sommarens
blommande ängar.
Hur en pärlemorfjäril släckte sin törst
ur en skimrande daggdroppe på en av dina
violetta blomkorgar och mättade sig
med din ljuvliga nektar.
När så dina frön mognat,
öppnade du dina korgar och bad vinden om hjälp,
att sprida de dunlika fröna,
Nu står du skimrande av frostkristaller i solljuset,
sedan du fullgjort din uppgift
i livets eviga kretalopp.
Under vinternvita täcke sover dina frön,
i väntan på, att solen värme skall smälta
drivan och tina den frusna jorden.
Skepparlasse.