2009-06-17 12:23:00

Muskö Runt 2009.

Väderutsikterna för seglingen verkade vara hyfsade. Även besättningen på Santina var fulltalig.
Både hustru Kirsti och dottersonen Albin ställde upp. Skepparmötet kl. 09,00 utanför VBS-
klubbstuga, innehöll en nyhet för i år. Nu skulle vi inte behöva passera det trånga Skramsösund,
utan vi kunde gå ost om St. Skramsö, vilket förr varit militärt område.
Efter en kopp te och en vetesnurrra, gjorde jag och Albin Santina segelklar. I väntan på start,
försökte jag med samma taktik som förra året, att ligga bi för styrbords hals och sakta närma
sig startlinjen. När 5 minuters-skottet gick slog vi och skotade hem, men startskottet dröjde och
vi blev tvungna, att falla och hamnade mitt i startfältet. Allt gick bra och vi fick en bra utgångs-
position. I en allt mer avtagande vind kryssade vi oss ut på Hårsfjärden. På Hårsfjärden tog
vinden helt slut för oss och 4 övriga båtar. En Rival 22, två Minetter och en Triss Norlin.
Hårsfjärden låg som ett nybonat golv, inte den minsta krusning på ytan. De övriga båtarna hade
då hunnit ut på Mysingen. Medan vi låg och hoppades på vind, passade vi på, att avnjuta våra
gourmetallrikar, som Albins mamma och vår dotter skickat med. Plötsligt stack en säl upp
huvudet med en fisk i munnen. Trutarna var genast där och ville ha en smakbit. Sälen låg en stund
och retades med trutarna, innan han dök. Inne på Snäckholmarna gol göken, medan de första
regndropparna började falla från den mörkgrå skyn. Besättningen insåg nu efter 2 timmar, att
även om vi fick bra med vind, inte skulle klara maxtiden 7 timmar runt Muskö. Jag, i egenskap
av skeppare och med en enig besättning, ringde då upp tävlingsledningen och meddelade, att vi
kl. 13,30 bröt tävlingen. Vi bärgade och beslog seglen, startade motorn och satte kurs mot hemma-
hamnen. Hur det gick för de övriga båtarna? Ja, efter en halvering av banan lyckades 3 båtar
precis klara maxtiden.
Skepparlasse.