2007-09-26 18:46:00

Vinterpreludium

Tidig morgontimma,
råkall fuktig dimma,
blod och guld i trädens kronor,
mesars gälla visseltoner.
Stilla! Vinden har nu slutat andas,
sakta dalar lövet,
som till mull skall blandas.
Mörkret segrar över ljuset,
allt blir sedan vitt och fruset...

Snart har alla blommor blommat ut
och den sköna hösten är snart slut.
Av sorg och saknad fäller vi en tår,
men hav tröst, för efter vinter
kommer alltid en ny vår.